Jag har vatten att dricka, tvätta mig med och duscha i. Men oj, vilken bristvara det är för många andra! Det fick jag bevittna från nära håll när jag i våras var i östra Tchad och besökte en av de byar som befolkningsmässigt blivit en stad på grund av flyktingströmmarna från konflikten i Sudan.

Där finns vårt team från Läkarmissionen och borrar brunnar, bygger vattentorn, sätter upp solenergidriven trygghetsbelysning, undervisar om hygien och bidrar till något av det allra nödvändigaste. Som du och jag kanske tar för givet?

Istället för att ge mig en blomma, prydnadssak, eller vad som nu brukligt är på en 50-årsuppvaktning - swisha eller sätt in på LMs bankgiro istället och gör inte bara mig glad - utan rädda liv också!

TACK!